Det är så skönt att springa!
Egentligen är det inte skönt under själva springandet utan efteråt, när man känner att varje muskel har arbetat och svetten rinner ur porer som man inte ens trodde att man hade.
Då är det skönt att springa!

Det är ganska rogivande att vara ute och springa, låta tankarna vandra omkring som de vill. Känna pulsen öka och höra sina egna fotsteg.
Att hitta ett lagom tempo som det känns som man kan springa i en evighet i, att andas jämnt för att förse lungorna med en lagom dos av luft.

Men det jag gillar mest av allt är känslan det ger mig efteråt, när jag har stretchat och duschat och klätt mig igen. Då känner jag mig stolt!
Stolt över att jag faktiskt gör det även när det känns motigt. Tolt över att jag vill göra det även när det känns tungt. Stolt över att jag inte ger upp när jag känner att musklerna börjar verka.

Jag är stolt över mig själv helt enkelt!