Veckorna hos mamma har varit underbara.

Jag hann med det mesta som jag skulle hinna med och där i mellan tog jag och barnen det lugnt och blev ompysslade.

Det var mycket svårt att åka därifrån och jag kände att min hemlängtan blev stor igen.

Tycker att det är jobbigt att bo så långt bort från familjen. Men jag vet ju att det inte går att flytta närmare.

Dels ska jag läsa i fyra år nu och sen har jag ju trots allt endel vänner här nere som jag inte vill mista.

Om man nu ska bortse från det mest uppenbara problemet som gör att en flytt inte är tänkbar, företagen.

Det hjälper ju inte att gråta och grubbla över detta. Det var ju inte så att Rickard tvingade mig till denna sidan av Sverige och egentligen trivs jag riktigt bra här.

Men jag hade en mycket trevlig vistelse hos min mamma och det kommer jag att göra om nästa år igen.