Tänk vad fantastiskt underbara vissa morgnar är. Barnen som kommer och kryper upp i sängen och gosar in sig under täcket.

Barn som säger "God morgon, mamma" och ger en en puss. Barn som ligger nära och pratar om ditten och datten och äter välling i lugn och ro.
Tänk vad skönt det är att få gå upp ur sängen när alla är nöjda och glada. Sätta på kaffe och duka fram frukost medan barnen leker.

En lugn frukost med roliga påståenden från barnen som får mig att skratta.
Påklädning, tandborstning och så ut i solen och leka medan jag plockar undan lite och bäddar sängarna.
Hela dagen blir bra om morgonen har varit bra.

Sen kommer vi till de andra nätterna/morgnarna....

Barnen vaknar fem gånger under natten så det känns som att jag inte sovit alls. Barn kommer och kryper ner i min säng och vill sova, jag vaknar några timmar senare av att barnet har kissat ner hela min säng så mycket att till och med mina trosor är blöta och allt luktar kiss. Tempurmadrassen kommer för alltid lukta kiss...

Jag får "sova" i barnets lilla säng, för att barnet i fråga vaknar helt hysterisk och vägrar somna om om inte jag är där och min säng är full med kiss så jag kan inte ta in henne till mig heller. Jag ligger som en korv i en timmer innan allt är lugnt igen.

Hunden far upp och skäller helt hysteriskt för att någon parkerar en bil utanför.

Barnen vaknar och skriker, börjar bråka med varandra efter två sekunder. Ingen av dom vill äta ordentlig frukost, för helt plötsligt tycker de inte om det de älskade igår. 
Blir sittande 45min vid frukostbordet för att det ena barnet totalvägrar och tjuter och kastar mat omkring sig.

Får tvinga på barnen kläder för de vill helst gå nakna. Tillslut kommer de ut och kan leka men bråkar var femte minut om precis allting.

Tillslut får jag en lugn stund med mitt kaffe och då sätter jag mig här och skriver ett inlägg om bra och dåliga morgnar och hoppas att morgondagen blir bättre än idag.